idag är en sådan där dag. ja som de flesta. då inget särskilt händer. eiffeltornet har inte rasat, jag har inte ens gått upp ett gram i vikt, inte fått en finne, stockholm badar fortfarande i sommartäcke och söder mälarstrand är fortfarande en plats för ro. jag och E åt frukost på wayne’s. eller frukost. klockan var närmare mitt på dagen. inom oss ekade att vi kanske borde köpa hem risgryn eller hårdbrödmackor till E. att vi borde spara in wayne’s-, subway-, mc donaldskostnaderna.
– ja det är ju inte billigt att vara arbetslös. inte att bo i andrahand heller. brukar E sucka.
jag håller tyst. inom mig känner jag mig bortskämd som hemmaboende, försörjd. men i ett svinkallt stockholmsklimat med bostadsbrist och gymnasieplugg är jag nästintill alternativlös.
sedan har jag inte gjort mycket alls. mamma jobbar, eller i alla fall säger hon att hon gör det, min syster har varit borta. själv har jag suttit med öppen balkongdörr, min tunna hundfilt och trasiga hårtoppar och längtat efter morgondagen. för i morgon lär något ska hända (iaf i morgon kväll då det blir utgång). dagen är fortfarande löst planerad, lösa plattor som ska fogas samman.
nu har jag i alla fall nyss ätit kycklingsallad utan salladsblad och ska lite norrut (jaja, om två timmar), titta på vattnet och andas med J och lilla hunden, alma. känner vi nog dåligt samvete över oss själva kanske det blir milen runt, men det är ännu oklart. annars sitter vi bara, blickar oss ut över stadshus och kungsholm. lever och smygröker.
our place, april/maj something.
Anna med Q 