att bli den som blev ensam kvar.

det är lite tungt. pratat med E om london idag. han kommer att åka. efter en månads arbetslöshet är han less och om han inte får jobb snart kommer han behöva flytta hem igen vilket han inte vill, så troligen åker han i augusti/september med en kompis.

– ska jag bli någon för-evigt-gräsänka i stockholm jag?
– jag kommer ju hem, och du kan hälsa på. jag blir nog bara där ett tag. sedan när du har gått ut gymnasiet kan du flytta hit om jag är kvar.

för honom verkar allt så lätt. att åka iväg ett par månader. själv håller jag på att slitas itu. inget är ristat i sten än, och E ska göra ett tappert sista försök med arbetsförmedlingen, gå runt på stan och ta saken i egna händer samt jobbtiggande av släkt och vänner. jag hoppas verkligen att han får ett jobb snart.

hoppas så innerligt.