om livet såg annorlunda ut.

hos E, har sett film, käkat ostbågar. varit ikväll.

vad gjorde jag tiden före jag blev tsm med E?

E är min första seriösa pojkvän. min första som jag stolt kunnat presentera för familj och vänner, den första där funderingar om ihopflyttning och ett liv tillsammans överhuvudtaget kunnat bli aktuellt. och vi blev tillsammans i augusti förra året. jag undrar vad jag gjorde innan? seriöst? vad gör man?

jag är ingen sportig typ, har ingen hobby som tar all min lediga tid ifrån mig. förvisso finner jag det roande att ibland skriva lite grann, men det är ingen tidskrävande aktivitet som sådan. jag säger inte nej till shopping och vänner, men tvivlar på att det var allt jag gjorde förr, dagarna i ända.

det blir så annars när man har någon man vill dela merparten av sitt liv med. någon man längtar efter att få träffa varje dag och som man spenderar mycket tid tillsammans med. det är inte samma sak som att ha nära vänner med egna liv. det är som att ha en person nära med ett gemensamt liv.

jag älskar det.

Foto: http://www.fotoakuten.se

att bli den som blev ensam kvar.

det är lite tungt. pratat med E om london idag. han kommer att åka. efter en månads arbetslöshet är han less och om han inte får jobb snart kommer han behöva flytta hem igen vilket han inte vill, så troligen åker han i augusti/september med en kompis.

– ska jag bli någon för-evigt-gräsänka i stockholm jag?
– jag kommer ju hem, och du kan hälsa på. jag blir nog bara där ett tag. sedan när du har gått ut gymnasiet kan du flytta hit om jag är kvar.

för honom verkar allt så lätt. att åka iväg ett par månader. själv håller jag på att slitas itu. inget är ristat i sten än, och E ska göra ett tappert sista försök med arbetsförmedlingen, gå runt på stan och ta saken i egna händer samt jobbtiggande av släkt och vänner. jag hoppas verkligen att han får ett jobb snart.

hoppas så innerligt.

blandade känslor.

ikväll faller jag. femtio meter rakt ned i mig själv, men jag vet att jag alltid återvänder. samlar kraft, borstar av dammet och kommer åter. jag är så lyckligt lottad som har världens mest fantastiska pojkvän som alltid finns där, min älskade E. en ljuspunkt i alla lägen och varje gång jag tänker tanken på honom tar mitt hjärta fortfarande ett skutt, rakt upp och sedan ned. fastän vi varit tillsammans i elva hela månader. nog för att elva månader kan ses som en relativt begränsad tidsperiod men för en 18-årig aldrig tidigare kär tjej känns elva månader som vår evighet. tillsammans.

så för ungefär en timme sedan åkte jag hem till E och lämnade min syster ensam. behövde hans kärlek och mod. så som blommor behöver solljus och natten behöver sin sömn.

vi återuppstår i morgon, förblir oss själva.