ikväll faller jag. femtio meter rakt ned i mig själv, men jag vet att jag alltid återvänder. samlar kraft, borstar av dammet och kommer åter. jag är så lyckligt lottad som har världens mest fantastiska pojkvän som alltid finns där, min älskade E. en ljuspunkt i alla lägen och varje gång jag tänker tanken på honom tar mitt hjärta fortfarande ett skutt, rakt upp och sedan ned. fastän vi varit tillsammans i elva hela månader. nog för att elva månader kan ses som en relativt begränsad tidsperiod men för en 18-årig aldrig tidigare kär tjej känns elva månader som vår evighet. tillsammans.
så för ungefär en timme sedan åkte jag hem till E och lämnade min syster ensam. behövde hans kärlek och mod. så som blommor behöver solljus och natten behöver sin sömn.
vi återuppstår i morgon, förblir oss själva.
Anna med Q 