– mens. seriöst. finns det något vidrigare. sedan fick jag min mens när jag var kanske 12 år, men jag hade ju ingen aning om mina vänner redan hade mens allihopa eller om jag var först. det kändes som att jag var ensam i hela världen om att ha det i alla fall när ingen pratade om det. fruktansvärt.
– att bli svettig under armarna. ytterligare en pubertetsgrej som gjorde livet surt, när man köpt en tröja i fel material och efter dagens första lektion upptäckte att man var blöt under armarna. då fick man gå med armarna nära kroppen resten av den dagen. avskydde det.
– tjejer som pratade om att raka sig, ha sex eller dricka alkohol. jag var inte alls upplagd för detta när jag var 13 år, vilket är glädjande nog även om det bara dröjde något år innan det kom in i bilden. men jag minns fortfarande den nyblandade högstadieklassen, hur tjejerna i omklädningsrummet pratade om sex, p-piller och vodka. jag kände mig livrädd och väldigt liten.
-klumpiga närmanden av killar. jag förstår att det inte var lätt att vara kille och just börja högstadiet heller men på min gamla skola var faktumet “att vara ihop” mer en omskrivning för att vara goda vänner. på högstadiet blev allt väldigt seriöst, och killarna försökte samtidigt som de skulle vara tuffa, närma sig tjejerna och visa sig världsvana på området vilket skedde med bristande kvalité. jag kände mig bara obekväm, kurvig och finnig. inte alls uppskattad som de nog försökte få en att känna sig.
Anna med Q 